Malin

Vissa dagar är det som om man bara flyger fram när man är ute och springer... flåset är lätt och benen liksom bara springer av sig själva. Idag var INTE en sån dag! Hjälp vad tungt det kändes!! Orkar ingenting. Inte träna, inte plugga, inte äta... bara sova. Härmed kan jag hälsa den årliga hösttröttheten välkommen (hrm, välkommen o välkommen vet jag inte iof)! Åtminstone påpeka att den är här. Det verkar inte spela någon roll att solen lyser och det är härligt krispig luft ute... den kommer ändå.